De nya läsambassadörernas första vecka

09.08.2019 kl. 14:37
Med tio ord (och några till) ser Svenskfinlands nya läsambassadörer tillbaka på sina första vecka.

Hej Amanda,

I vanliga fall brukar man inte ha en riktig vän att skriva till, dagboken blir ett substitut för den vän man kanske inte har eller vågar berätta allt för. Men nu har jag dig och du har mig och vi har tre fantastiska spännande år framför oss! Vår första vecka som läsambassadör är snart bakom oss. Fick jag välja fem ord för veckan skulle de vara:

iver, möten, inbjudan, rosatrosa och sorg.

Det finns så mycket att säga och jag vet att början alltid är det viktigaste – särskilt då du åker på skolbesök och träffar elever, lärare och föräldrar. Att inte säga för mycket men ändå vara personlig och väcka nyfikenhet. Att föra fram sitt budskap och stå till tjänst.  Att veta sina gränser och ändå inte vara en torris (det kanske gällde dig i rollen som lärare?) Det här första brevet blir kanske inte alls strukturerat eller återhållsamt, det är den där ivern som bara vill spränga sig ut från alla porer! Läsambassadör. På heltid. Vilken lycka och vilket ansvar. Vilken ära och vilka utmaningar.

Ändå är inte det som väntar obekant – som författare har jag under ett dussin år besökt många skolor i Svenskfinland, sett hur olika lärare jobbar med läsning. Både bävan och jubel. Men draghjälp behövs. Och att vi kan komma utifrån som inspiratörer, erbjuda lärare och dagispersonal verktyg och metoder för dem att hjälpa sina elever på traven känns bra. Att påminna skolledningen och föräldrar om hur roligt och berikande det är för ett barn att hitta sin väg till läsning.

För det är ingen självklarhet. Det behövs många olika sätt för barnet att hitta fram till läslusten (och först kanske då förstå vilken gåva det är man ger sig själv). Och en av veckans viktigaste insikter var nog för mig den föreläsning du delade med mig igår Amanda. Om dyslexi och vilka hjälpmedel som också finns för varje lärare att ladda ner och ta till sig. https://urskola.se/Produkter/209756-UR-Samtiden-Lattlastdagen-2018-Hjarnforskning-och-lasning

Jag hade lovat mig själv att inte skriva mer än en sida i vår öppna dagbok men du kanske blev och funderade på de där orden. Okej, på rosatrosan. Det passar ju liksom inte riktigt in. Liksom sorgen. Men just så är. Allt passar inte in i en mall eller mapp. Men de rosa trosorna fick jag av min fina storasyster som lycka-till-på-nya-jobbet-present. Och sorgen kan man inte heller välja, livet händer. Och döden. Och att min far dog för en dryg vecka sedan, den man som älskade böcker och mötte var mänska med respekt, vetskapen om vår korta tid på jorden och saknaden efter pappa bär jag med mig som en påminnelse av att vi inte skall slarva bort de möjligheter vi fått oss givna. 

Eftersom vi ännu inte känner varandra är jag nyfiken på vilka fem ord skulle du välja, Amanda?   

Henrika 

Kära Henrika!

Om jag fick beskriva vår första vecka som läsambassadörer med fem ord skulle mina fem ord vara lycka, lugn, lyxlunch, livet och läsglädje.

Lycka. Jag har fått nypa mig i armen flera gånger varje dag. Händer det här? Får jag faktiskt göra det här? De senaste tio åren har jag jobbat som gymnasielärare i modersmål och jag har på riktigt haft världens bästa jobb. Ändå tror jag att det gör mig innerligt väl att göra något annat än tid. Också världens bästa kan kräva en paus.

Lugn. Som lärare finns det inget som heter nedtrappning och lika lite som heter uppvärmning. Du kör på i 120 och sedan är det studentdimission. Du kommer på jobb i augusti och det är fullt upp direkt. Den här veckan har vi fått möjlighet att känna in, läsa av och ta stapplande steg. Hetluften kommer någon vecka senare. Nåd är det.

Lyxlunch. Så gott som jag åt mina första dagar på jobbet har jag nog inte ätit på hela sommaren. Efter nästan för många veckor hemma med tre sommarlovsfirande barn har jag svalt alldeles för många makaroner, färdiga köttbullar och skinnfria knackkorvar. Jag har levt på mat som smakar så lite som möjligt och innehåller så få ingredienser som möjligt (en ofrånkomlig konsekvens av barnens allergier och petighet samt min egen lathet). Att några dagar få äta riktigt god mat var ljuvligt.

Livet. Människan är en enda och hennes liv händer hela tiden. Inte ens första veckan på ett nytt jobb gör att allt annat stannar upp. Jag har tänkt mycket på din sorg – mer än jag kanske har velat ge uttryck för – och den har påmint också mig om att livet pågår och vi med det. Mitt eget liv har inneburit min första vecka på jobb. Men också ett barns första dagar ensam på nya dagiset, ett annat barns första fotbollsträning med nya laget och allt möjligt annat första som kommer på köpet när en småbarnsfamilj byter hemort efter tio år på ett och samma ställe.

Läsglädje. Så länge som jag har kunnat läsa har läsningen varit en enormt viktig del av mitt liv, med undantag för några tonår när jag tyckte jag var för cool för böcker. Trots att läsningen har varit så betydelsefull och på många sätt en stor del av mitt jobb som modersmålslärare har jag sällan haft samma möjlighet att läsa och lyssna och lära om läsning som jag har haft den här veckan. Jag har läst artiklar, lyssnat på podcaster och påmints om varför jag så innerligt tror att läsningen ofta är lösningen.

Henrika, jag ser med stor iver fram emot allt vi kommer att få lära oss under de kommande tre åren! Jag ser också fram emot att få sprida vår kunskap till dem som söker den men inte har samma unika möjlighet som vi att stanna upp och hitta den. Vad ser du fram emot, Henrika?

Amanda

Henrika Andersson och Amanda Audas-Kass