Bilderböcker med svår och känslig tematik

03.06.2022 kl. 09:49
Hellre bejaka än blunda! Verkligheten kan vara nog så tuff och stundom svår att tala om eller sätta ord på. Boken är ett fönster som ger barnet och den vuxna möjligheten att tala också om det svåraste. Här får du tips på bilderböcker som vågar se verkligheten i vitögat.

Om en skolklass i Ukraina

Maja och hennes vänner av Larysa Denysenko och Masha Foya

Maja och hennes vänner lever och går i skola i Ukraina, i en annan verklighet än vår. Lev har växt upp på barnhem, Tymko bor vecka vecka hos sina väldigt glömska föräldrar, Chrystyna bor med sin mormor.  Majas och hennes sexton klasskamraters liv och verklighet är alla olika, inte ens de tre Sofiorna liknar varandra fast de har samma namn. Och lite får vi veta också om läraren Julia; hon odlar tolerans, rättvisa och respekt. Hon gömmer inte undan barnens frågor utan lyfter fram det fina i att alla är som de är. Bokens uppslag lockar till fler frågor om barnen i det land som just nu lever mitt i det mardrömslika kriget. Också där går barn i skola, också där finns ovanliga vanliga barn som Maja och hennes vänner. 

De naivistiska färggranna bilderna bjuder in läsaren, nästan så man kan känna de olika taktila mönstren under fingertopparna. En pinfärsk, aktuell bok där intäkterna går till de ukrainska barnen och där förordet, med rätta, uppmanas att läsas tillsammans med en vuxen.

Om flyktingskap ur barnets perspektiv

Ni är inte min mamma av Frank Furu och Linda Bondestam

Aysha har kommit ensam till Finland och bor på en flyktingförläggning med andra barn och många olika vuxna. De vuxna gör så gott de kan. De lagar mat och frågar hur hon mår och försöker trösta. Men de är inte mamma. Det finns sår och saknad i Ayshas liv som aldrig försvinner, hur snälla de vuxna än är.

Ibland läser man en bok som gör att man sitter alldeles tyst en stund efteråt. Det här var en sådan bok. Den är modig, den är vemodig. Den skör, den är stark. Genom allt är den vacker. Och viktig. 

Om ett barn med ADHD och fantasins helande kraft 

Min svarta hund av Sanna Tahvanainen och Jenny Lucander 

Leonard tycker om schack, fotboll och vilda djur. Måndagar är det schackklubb. Tisdagar och söndagar är det fotboll. På torsdagar går han i terapi. Han har nämligen väldigt många och väldigt stora känslor. Hans terapeut Siv Sund vet att Leonards känslor inte kommer att försvinna utan att han behöver lära sig att leva med dem. För att hjälpa honom med det ger hon honom en svart hund. 

 

Det här är en riktigt vacker bilderbok om riktigt stora och ibland riktigt svåra känslor. Den här boken kan nog trösta många barn som liksom Leonard har stora känslor och den kan hjälpa oss alla att samtala om det som är både svårt och livsviktigt att tala om. 

Om barnet som ser för mycket

Barnet som inte kunde blunda av Anna Höglund

 

”Det hände sig en gång att det föddes ett barn som ingen ville ha” 

Den mytiska, bibliska inledningen i Anna Höglunds starka bilderbok tar berättelsen genast upp till ett vidare och högre plan. Det blir en saga som samtidigt håller distans medan den är här och nu och bokstavligen blickar in i oss. 

Här träffar vi en hund som är blind och är barnets bästa vän, hunden och barnet delar på allt, tills hunden anser att barnet nog behöver nåt mer - ett jobb. Barnet blir fönsterputsare men också allt mer ledsen av det ögonen ser. Barnet behöver lära sig att blunda och tar sig ända ner till kloakernas mörker för att finna den varelse som kan hjälpa. Men vem varelsen är, vart äventyret leder och hur det går får du ta reda på själv i Höglunds magiska bok. Och som alla sagor finns det ett slut som inte lämnar oss i mörkret. 

Om att våga se och bejaka skuggorna

Skuggorna av Maija & Anssi Hurme

Där ljuset finns, finns också skuggorna och mörkret. I Maija och Antti Hurmes Skuggorna möter vi barnet som sveps in i Skuggan som både är en tröst men som också utesluter barnet från att leka med de andra. 

Men om vi tar det från början - I den detaljrika och finurligt fångade bildvärlden  dyker en liten oinbjuden varelse upp. En som vägrar ge sig av fast barnet säger Stick! Skuggan gör som den vill. Pappan ser inte Skuggan men de andra barnen på dagis kanske känner av den för jaget sitter ensam och kan inte leka. 

På kvällen vill Skuggan höra de värsta passagerna i boken och det tar en hel evighet innan varelsen somnar. Nästa morgon är Skuggorna två, också pappan har fått sällskap, hur skall det gå? Är det lättare när man kan dela och synliggöra Skuggorna och hur skall man få dem att lätta och flyga lika högt som drakarna på himlen?